Mikael Höglind om Mellanösterndebatten
Efter upproren i länder som : Egypten, Tunisien, Libyen, Yemen och Syrien reser sig även ett folkligt uppror i Israel och fienden är de skyhöga levnadskostnaderna och de politiker som inte agerar för folkets bästa utan istället för sitt eget i första hand, skriver MSNBC, men det är inte bara israelerna som drabbas utan även araber.
Efter vad som tycks vara en mans gärning bakom sprängdådet i Oslo reagerar omvärlden med stark avsky mot gärningsmannen och med lika stark sympati för drabbade och anhöriga. Men denna typ av våldshandlingar är alltjämt vanliga i Mellanöstern, och de passerar förbi i media som om det vore en normalitet.
En bilbomb i Irak kan döda 50 personer och Israel attackeras frekvent av extremister. Den 7 april 2011 besköts israeliska bosättningar med 45 raketer på 3 timmar från Gaza och det finns beräkningar på att Israel beskjutits med 8,600 raketer år 2001 till januari 2009 varav de flesta avfyrades innan Israel den 27 december 2008 attackerade Hamas och Gaza under Gaza-kriget.
Denna omfattande och kontinuerliga våldshandling med raketer mot Israel verkar inte ha kommit allmänheten till känna fullt ut. Istället skrivs det oftast artiklar om att Israel agerar med våld mot Libanon och Gaza. Israels rätt till självförsvarshandlingar blir till övergrepp för att raketerna mot Israel inte kommer med i ekvationen.
Situationen är självklart komplicerad, vem sköt först, vem har rätt att försvara sig samt vem ska börja med att sluta? Båda sidors förluster och lidande måste erkännas.
Denna film nedan från juni 2008, innan Israels militära angrepp mot Gaza skedde, visar hur en vanlig dag i Sderot på några sekunder förvandlas till ett helvete för barn och vuxna i en israelisk skola. Skolan angrips av raketer och de drabbade hade endast 15 sekunder på sig innan raketerna slog ned. De hann knappt ta skydd.
Israel har erbjudit Norge rådgivning för att hantera situationen efter våldsdådet.
Läs mer
SvD: Tusentals fick mördarens manifest
SvD: Frågor och svar om terrordåden
SvD: Trodde att han var nära att avslöjas
DN: Mördarens manifest beskriver attentaten
DN: Forskare: En tydlig likhet med Ku Klux Klan
DN: Detta har hänt: Terrorattackerna i Norge
Aftonbladet, Jan Guillou: ”Är han nazist räknas det som en tågolycka”
Benjamin Katzeff Silberstein skriver i en välformulerad insändare på SvD att israelkritik ofta motiveras med omsorg om mänskliga rättigheter, men ifrågasätter om det verkligen är en genuin drivkraft. Exemplet med Coop och Sodastream illustrerar det. Coop fick kritik av Palestinagrupper och aktivister mot Israel för att delar av tillverkningen hävdas ske inom en israelisk bosättning på Västbanken. Coop som säljer läskmaskiner från Sodastream ursäktar sig med att hänvisa till att produktionen faktiskt sker i Kina.
Men om det nu anses vara fel att köpa produkter från en bosättning på Västbanken är det inte värre att handla från diktaturen Kina? Kina gör ständigt övertramp mot mänskliga rättigheter, fängslar regelbundet dissidenter, har världsrekord i dödsstraff, förtrycker etniska minoriteter och tystar kritisk press.
Lisa Abramowicz, tidigare från utbildningsdepartementet och som har en liknande uppfattning som Silberstein, skriver på sin Facebook-sida att Sodastream betalar 4 gånger mer än palestinsk minimilön samt har utmärkta fringe benefits.
Coop vill alltså inte köpa från Israel trots att förhållandena där är goda. Det verkar snarare som det är viktigare att det inte är israelproducerat än att handel sker etiskt. Kan det bero på att antiisraeliska värderingar smugit sig in i Coop:s ledning? Coop och vänstern verkar har samma mål dvs bojkott av allt vad som heter Israel.
När barnarbete hos Coops leverantörer i Asien upptäcktes 2010 sa Coop omedelbart upp samarbetet med 12 fabriker, skrev Testfakta.se den 2 maj 2011, men nu är diktaturen Kina alltså helt ok som leverantör.
Vad Coop inte inser är att de med sitt agerande stimulerar arbetslösheten på Västbanken och arbetslöshet ger ingen mat på bordet, något som trendanalytikern Gerald Celente anser är en av de viktigaste drivkrafterna bakom extremism.
Carl Bildts och Jan Guillous kramande av svenska aktivister efter förra Ship To Gaza-konvojen var en del av spektaklet som ondgjorde sig över Israels rätt att försvara sina gränser. Men blockaden av Gaza var och är laglig enligt en FN kommitté ledd av förra premiärministern i Nya Zealand, Geoffrey Palmer.
Det står i kontrast till Carl Bildts uttalande den 7 juni 2010. Han upprepade att Israels aktion mot Ship to Gaza-konvojen låg i strid med internationell rätt och därför borde utredas av det internationella samfundet. Men sakfrågan är nu således löst genom Geoffrey Palmers utredning.
Utredningen visade att blockaden av Gaza följde internationella lagar. Samtidigt kritiserade rapporten Turkiets roll i händelseutvecklingen. Turkiets utredning kallades för politiskt influerad, ej professionell och långt ifrån oberoende.
Palmer konstaterade att Israel hade rätt till att borda fartygen 2010.
Årets Ship to Gaza-konvoj bör därför uppfattas som olaglig och det innebär att svensken Dror Feiler inte ska kramas av varken Carl Bildt eller Jan Guillou utan istället hämtas av kriminalvården. Dror Feiler behöver vård.
Klippt från Haaretz.com den 6 juli 2011:
”The UN committee investigating the events of last May’s Gaza flotilla, headed by former Prime Minister of New Zealand Geoffrey Palmer….”
”According to a political source in Jerusalem, the final findings of the Palmer Report show that the Israeli naval blockade on Gaza is legal and is in accordance with international law.”
”His findings on the Turkish committee were less favorable, with Palmer concluding that the Turkish investigation was politically influenced and its work was not professional or independent.”
”The Palmer Committee also criticizes the IHH organization that organized the Gaza flotilla as well as its ties to the Turkish government, suggesting Turkey did not do enough to stop the flotilla.”
Source: Haaretz.com
Läs mer
SvD: Ship to Gaza seglar i våra hjärtan
SvD: Gazabåt bordad av israelisk militär
DN: Aktivistfartyg stoppat vid Kreta
DN: Jackie Jakubowski: Ship to Gaza fokuserar inte på Gaza
DN: Ship to Gaza: Resa i grumliga vatten
DN: Gazabåt bordad av israeler
DN: Staffan Granér: Solidaritetskraft. Vårt enda mål har varit att häva blockaden.
SVT: Carl Bildt: Israels politik huvudlös
The National Business Review: Sir Geoffrey Palmer to head UN inquiry on Gaza flotilla
UN: UN panel of inquiry into Gaza flotilla incident maps out plans for conducting its work
News York Times meddelade att en israelisk juristfirma vid namn Shurat haDin Law Center låg bakom stoppandet av flera Ship to Gaza-båtar genom att klaga hos den grekiska kustbevakningen.
Klagomålet handlade om att sju skepp var oförsäkrade eller felaktigt registrerade. Shurat haDin Law Center varnade ett antal försäkringsbolag i England, Frankrike och USA från att befatta sig med båtarna eftersom de annars skulle bli ansvariga för att stödja terrorism.
Shurat HaDin – Israel Law Center is an Israeli based civil right organization and world leader in combating the terrorist organizations and the regimes that support them through lawsuits litigated in courtrooms around the world. Fighting for the rights of hundreds of terror victims, Shurat HaDin seeks to bankrupt the terror groups and grind their criminal activities to a halt – one lawsuit at a time. / Shurat haDin Law Center
Juristbyrån skickade till och med brev med en varning till det globala satellitkommunikationsbolaget INMARSAT för kraftiga skadeståndsanspråk och åtal om bolaget levererade service till en misstänkt terrororganisation.
Gästbloggaren Sumatra skriver om detta i ett intressant inlägg på Chefsingenjörens blogg. Denne menar genom att angripa försäkrings- och satellitbolag med ”juridiska råd” tvingade man dessa att lägga ned tid på byråkratiska processer som i sin tur försenade hela flottiljen till Gaza. Det skulle vara ett exempel på Israels nya Soft Power-taktik till skillnad från första Ship to Gaza-exemplet då nio personer dödades av israeliska specialtrupper som tillämpade Hard Power.
Effekten blev att luften gick ur hela kampanjen mot Israel utan blodspillan.
NY Times: Israeli Advocacy Group Helps Delay Departure of Gaza-Bound Flotilla
NY Times: Stuck in Dock, Flotilla Activists See the Hand of Israel
SvD: Ship to Gaza seglar i våra hjärtan
Svd: Gazabåt bordad av israelisk militär
DN: Aktivistfartyg stoppat vid Kreta
DN: Jackie Jakubowski: Ship to Gaza fokuserar inte på Gaza
Många frågar sig varför judeförintelsen fortfarande återupprepas om och igen som tema i biofilmer och TV-serier flera decennier efter förintelsen?
Kan inte historien istället begravas så att vi kan gå vidare? Vi har ju ändå aldrig lärt oss av vår egen historia, brukar man säga. Det kan låta förnuftigt att tänka så, men är det inte tvärtom? Vi har i själva verket inte lärt oss av historien för att vi inte kan den. Vi glömmer att lära oss av historien för att vi inte påminner oss om den, helt enkelt. För mig blir det mer logiskt.
En anledning att återupprepa judeförintelsen är att återutbilda nya uppväxande generationer om människans potentiella ondska likväl som möjlighet att välja godhet. Man kan tycka att det negativa som i så fall återstår att invända emot historieupprepningen är risken av att vi inpräntar ett Tyskland som skurkstat och tyskarna som eviga bovar. Visst sker det säkert en sammanblandning av Tyskland med Nazityskland likväl som nazister med tyskar.
Låt mig därför få nämna filmen Valkyria med Tom Cruise. Han gestaltar i filmen en tysk nazist som med livet som insats valde bort att ställa upp för nazismens ideal och utrotningsprojekt. Se filmen. Tipsa andra om den.
Featurette om Valkyrie på IMDB
FAKTA OM CLAS VON STAUFFENBERG – WIKIPEDIA
Claus von Stauffenberg föddes 15 november 1907 i Jettingen, Bayern och avrättades den 21 juli 1944 i Berlin av nazisterna. Han var greve och under kriget tysk militär (överste). Stauffenberg var en de ledande personerna i det misslyckade 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler.
I sin ungdom var Stauffenberg en hängiven beundrare av poeten Stefan George och tog särskilt till sig den höga idealismen i dennes poesi och livsåskådning.
Stauffenberg hade till en början vissa sympatier för nationalsocialismen, främst av patriotiska skäl, och även om han inte accepterade alla idéer som naziregimen representerade var han till en början inte en direkt motståndare till den, och som monarkist såg han Weimarrepublikens avveckling, med dess förlamande politiska splittring, som något i grunden positivt.
Kristallnatten i november 1938 blev på många sätt en vändpunkt för Stauffenberg, och han kände att en stor skam hade dragits över Tyskland. Förföljelserna av judar och förtrycket av religiösa fick honom att ställa sig i opposition till nazismen. Till detta kom upplevelserna på östfronten 1941-1942, då han med egna ögon fick bevittna nazisternas rasistiska utrotningspolitik.
