Filmer om judeförintelsen och nazismen hjälper nya generationer att lära av historiens misstag

Claus von Stauffenberg och Tom Cruise

Claus von Stauffenberg och Tom Cruise

Många frågar sig varför judeförintelsen fortfarande återupprepas om och igen som tema i biofilmer och TV-serier flera decennier efter förintelsen?

Kan inte historien istället begravas så att vi kan gå vidare? Vi har ju ändå aldrig lärt oss av vår egen historia, brukar man säga. Det kan låta förnuftigt att tänka så, men är det inte tvärtom? Vi har i själva verket inte lärt oss av historien för att vi inte kan den. Vi glömmer att lära oss av historien för att vi inte påminner oss om den, helt enkelt. För mig blir det mer logiskt.

En anledning att återupprepa judeförintelsen är att återutbilda nya uppväxande generationer om människans potentiella ondska likväl som möjlighet att välja godhet. Man kan tycka att det negativa som i så fall återstår att invända emot historieupprepningen är risken av att vi inpräntar ett Tyskland som skurkstat och tyskarna som eviga bovar. Visst sker det säkert en sammanblandning av Tyskland med Nazityskland likväl som nazister med tyskar.

Låt mig därför få nämna filmen Valkyria med Tom Cruise. Han gestaltar i filmen en tysk nazist som med livet som insats valde bort att ställa upp för nazismens ideal och utrotningsprojekt. Se filmen. Tipsa andra om den.

Valkyria på IMDB

Featurette om Valkyrie på IMDB

Foto från wikipedia


FAKTA OM CLAS VON STAUFFENBERG – WIKIPEDIA

Claus von Stauffenberg föddes 15 november 1907 i Jettingen, Bayern och avrättades den 21 juli 1944 i Berlin av nazisterna. Han var greve och under kriget tysk militär (överste). Stauffenberg var en de ledande personerna i det misslyckade 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler.

I sin ungdom var Stauffenberg en hängiven beundrare av poeten Stefan George och tog särskilt till sig den höga idealismen i dennes poesi och livsåskådning.

Stauffenberg hade till en början vissa sympatier för nationalsocialismen, främst av patriotiska skäl, och även om han inte accepterade alla idéer som naziregimen representerade var han till en början inte en direkt motståndare till den, och som monarkist såg han Weimarrepublikens avveckling, med dess förlamande politiska splittring, som något i grunden positivt.

Kristallnatten i november 1938 blev på många sätt en vändpunkt för Stauffenberg, och han kände att en stor skam hade dragits över Tyskland. Förföljelserna av judar och förtrycket av religiösa fick honom att ställa sig i opposition till nazismen. Till detta kom upplevelserna på östfronten 1941-1942, då han med egna ögon fick bevittna nazisternas rasistiska utrotningspolitik.

Kommentera